LINNÉA BRYNGNÄS

AU PAIR I SAN DIEGO 2016/2017

Anna Ellinor

Kategori:

Det jag minns från min barndom är bland annat spänningen inför helgen. Ruset man fick av att komma hem en fredag och få slänga i sig godis och läsk samtidigt som man tittade på gladiatorerna. Man klättrade på pappa som en möbel och sängtiderna blev något förskjutna just för att det var fredag. På lördagen fylldes man av ännu ett rus eftersom det fanns ytterligare en dag av helgen att njuta av. Det fanns inte en själ i världen som brydde sig om vad du gjorde den kvällen, vem du var med eller hur du betedde dig.

Läsken har nu övergått i vodka och redbull. Pappas famn har bytts ut mot någon snubbe vars namn du inte minns förrän han skickar en vänförfrågan på facebook dagen efter och på lördagsmorgnar känner man numera ångest och skam istället för det där glädjeruset. Det du gör, de du umgås med och hur du beter dig utgör hela din status. När du snubblar på trottoarkanten på väg hem från klubben kommer inte mamma springandes med ett plåster och inte finns där någon som klappar dig på huvudet och ger dig en glass för att ta bort det onda.

Istället för att leka hela havet stormar kommer vi på lekar som täckmantlar för att fylla varandra med så mycket sprit som möjligt, gärna så fort som möjligt också.

Hur svenska ungdomar förlitar sig på alkohol för att kunna ha roligt är ett faktum och ett skrämmande sådant.

Att man som tonåring är osäker, nyfiken och sökandes efter en identitet är inget nytt och inte heller undvikligt. Dock är ungdomars metoder att hantera dessa osäkerheter som följer med tonåren skrämmande, för att inte nämna livsfarligt.

25 % av unga kvinnor och 30 % av unga män har en riskabel alkoholkonsumtion med risk för att fastna i missbruk. Ju mer press vi lägger på varandra att dricka vulgära mängder sprit för att få vara med i gemenskapen, desto mer stödjer vi idén av att dölja den man är egentligen. Man blir mer olik sig själv ju högre promillehalten stiger och det är ingen lögn.

Att ungdomars alkoholvanor blir mer extrema för varje decennium som går är inte heller något vi kan förneka längre. Den som säger annorlunda är antingen i djup förnekelse alternativt själv tillhörande den gruppen som dricker dessa orimliga mängder.

Att våga prata, skratta, dansa, skrika och skämta nykter är att vara ärlig; inte bara mot andra utan även mot sig själv. Stå själv för den du är istället för att låta vodkan göra det!

 

/Anna

Kommentera inlägget här: